Sitter här och funderar lite på olika klädstilar.
Det är ingen hemlighet att jag älskar kläder. Men jag har ju sällan råd att köpa det jag vill ha. Så det är sällan jag kan ha det jag vill ha på mig för det hänger ju fortfarande i affären. Skor är något jag sagt att jag inte ska köpa på ett tag för att jag har så otroligt många par.
Men ändå står jag där och dreglar som en bitsk bulldog.

Vem är det som kom på att man måste ha mycket pengar för att köpa fina kläder till bra kvalité. Främst gäller ju det Jeans. Dom till lågt pris går sönder precis när dom blir äckligt sköna. Och för mig är det mer en fråga om kvalité än om märke.

Det finns ju många fynd därute så man ska inte enbart gnälla. Gina tricot är ju en favorit att gå och glutta i! Senast jag var där var det en sensation med vackra kläder. Speciellt klänningar och kjolar. Men helt ärligt ville jag i princip packa ner hela affären i en påse och gå hem.
Min trogna shoppingpartner mamma var med så jag hade turen att få gå hem med en påse full med kläder.
Och jag vet att jag låter grymt bortskämd. Och det är jag med! Men jag är mycket väl medveten om det och extremt tacksam över att jag har en sån mamma.
Dessutom så är det mamma som sagt att hon vill unna mig detta bara för att hon ser att jag kämpar på och har det lite skralt i kassan nu så jag inte kan köpa kläder.
Hon vet ju att en av mina största passioner är just kläder.

Men något som jag hatar med just det?! Det är att folk kallar mig ytlig. Att vara ytlig har inget med att göra om hur mycket tid och pengar man lägger på smink och kläder. Att vara ytlig är att bedömma personer utifrån deras utseénde. Två helt skillda saker. Jag tycker om att snajsa till mig bara just för att jag tycker om det. Jag får inte en panikångest attack om jag tvingas gå ut genom dörren osminkad.
Sen när blev man ytlig för att man gör nånting man tycker om.

Jag älskar mina vänner för dom personerna dom är. Vilket också även gör dom till dom vackraste människorna på jorden!

Så det så!