måndag 20 april 2009

Rent tekniskt sett skulle jag kunna skriv 5 blogginlägg om dagen om allt roligt som händer i mitt huvud. Men gör jag det?Icke.

Finns mycket jag vill säga som jag sedan väljer att hålla för mig själv. Man vill ju inte ropa hej innan man kommer över bäcken så att säga.

Just nu är jag så förvirrad över en grej. Och jag vet verkligen inte vem jag ska prata med. För det är egentligen en bra grej som händer men jag är så totalt osäker på vad jag vill och inte vill.
Perfekt på papper och hitintills perfekt i verkligheten. Jag skiftar mellan att fnittra och le för att sedan gömma mig i ett hörn. Att man kan bli såhär skadad av en händelse.
Har jag helt enkelt förlorat tron och lusten att chansa?
Kommer jag sluta upp med att dö ensam i en lägenhet uppäten av mina katter, bara för att jag älskade honom så mycket.
Och är det älskade eller älskar?
Man vill nästan slå in pannbenet på en själv för att man tänker så himla mycket.

Jag har vuxit så mycket på dom här månaderna. Man har insett så korkad man har varit i vissa situationer. Omogen och dum.

Det är flera man vill be om ursäkt för att man ibland rent ut sagt var en jävla hatisk bitch.

Min chef sa en fantastiskt bra sak som egentligen är så självklar och det var att man inte kan komma överens med alla men man kan respektera varandra.
Och när han sa det insåg jag att jag sällan visa min respekt för folk. Jag har tryck ner personer, gjort narr på folks bekostnad och annat dumt. Bara för att man var mer omogen än en grön tomat.

Det är en person som jag ska be om ursäkt till om jag nångång träffar henne. Även om denne person kanske inte godtar min ursäkt så har jag iaf försökt göra upprättelse för mina fel, och därefter så kan jag behandla henne med respekt. Även om vi inte kommer bli bästa vänner så känner jag att jag måste verkligen be om ursäkt för mitt ruttna betéende gentemot henne. Det är det minsta jag kan göra.

I helgen är det tatueringmässan som står på schemat än så länge. Men fick precis besked från Danne att han svek för att det var fotboll. Sicket sätt, dumma han!
Får hoppas att jag hittar en annan jäkel att gå med med det ska nog inte bli så svårt med mitt nya charmiga jag!


Nu är det dags att gå till mamma och snylta mat som vanligt!
Mumma!

1 kommentar:

danne sa...

Illa o svika...jag vet! :-( sorry..krams