Jag känner mig kluven
Tusen vägar att välja men jag har valt
Har tänkt långt tillbaka på min moffa Arne...
Min moffa(morfar) var min första bästa vän, han förstod allt.
När jag började skolan blev jag direkt klassens hackkyckling...
Det var när jag tänkte tillbaka på det jag kom på vad min moffa sa till mig...
Hur kunde jag glömma???
Mitt mantra under hela min första skoltid
Illegitimi non Carborundum
"don´t let the bastards grind you down"
Det är åter i mitt huvud...
Tack moffa att du kan ge mig styrka även från andra sidan graven!
Du kommer aldrig bli glömd, och i mitt hjärta ska du alltid bo...
Med detta sagt kommer min blogg inte att förändras, enbart finjusteras lite...
Detta är mitt liv och min blogg. Om andra ska påverka detta är det ju inte min längre...
Vad ska jag ha den till då?
Genom att ha läst igenom min blogg, ser man mitt fall mot mörkret.
Det börjar superglatt och med en massa roliga saker och ju längre upp man kom blev det bara argare och dystrare.
Det är så mycket som har hänt på den vägen, jävligt mycket skit...
Och nu har det vänt igen....
Känner styrkan komma allt mer tillbaka!
Att nånting som egentligen skulle knäckt en människa kan göra nått såhär...
Med allt som har hänt dom här dagarna, genom att stå för saker jag gjort...
Rakryggad, kunna stå för mina misstag fick mig att inse att jag måste stå rakryggad hela tiden...
Inte låta folk utnyttja mig för att själv gå under...
Helt enkelt lyssna det jag vill lyssna på, göra det jag vill göra
Vill passa på att tacka några få
Madde P- Du är allt en riktig vän ska vara
Elina- Din kram bettydde sååååå mycket även om jag inte ville ha den just då
Anna- Tack för att du lyssnade
Therese- Tack för att du lyssnade och fick mig att komma följande dag
Johanna, Izza och alla mina andra vänner
Jag har försummat er, förlåt mig tjejer!
Jag saknar er otroligt mycket, men har hängt upp mig på skola och helt fel saker!
Det ska bli en fet jävla förändring på det!
Jag tänker inte försöka vara den vissa människor vill att jag ska vara, utan jag tänker vara den jag själv vill vara och jag tänker bli lycklig igen.
Och vad som gör mig lycklig är ni mina söta underbara änglar utan vingar!
R.i.p
Arne Frick 16juni -98
Thess 16juni -04
Ni är de bästa vännerna jag någonsin haft
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är lungt gumman, skolan är ju viktig för dej, och jag ja bara jobbar ju men jag måste:( Och hoppas att mina vänner förstår de, annars kan jag inte räkna med dom, vi måste ju ha penar när vi flyttar och så, så jag har tyvärr inget val:(
Och du, jag SAKNAR dej med <3
Puss på dej gummms:)
men lille vän.. det är ju så man kan fälla en tår. men ja vet att du är stark och kan stå upp för dig nu. Mer mig i dig =) det tycker ja om... på världen!! kram
Skicka en kommentar